Jag är agrolog och en jordbrukare från Ingå. Jag är gift och har tre barn. Född är jag i Ingå, men har bott i Kyrkslätt åren 1974-2004, visserligen studerade jag lantbruk i början av 1990-talet i USA, vid University of Minnesota.
Min farfar började med lantbruk just före krigen och min farbror fortsatte med att odla och bruka släktgården. Jag hade inte någon hemgård, så jag började odla som anställd förvaltare (senare arrendator) på Eriksgård i Kyrkslätt. Sedermera köpte jag ett eget hemman i Flyth i Ingå 1996.
År 1992 kom jag på deltid med i ett projekt för utvecklingshjälp i Estland. Till följd därav arrenderade jag i Tartu landskommun en lantbrukslägenhet, som jag köpte år 2000, då jag målmedvetet började utveckla den. Jag odlar spannmål och andra grödor som kan tröskas, i Finland även jordgubbar. Jag har på ort och ställe följt med hur lantbruket, liksom också den övriga ekonomin utvecklats genast efter att Estland blev självständigt. Jag talar flytande fyra språk.
Det är tredje perioden jag representerar SFP i kommunfullmäktige i Ingå. Jag verkar som ordförande för byggnads- och miljönämnden samt som första vice ordförande i fullmäktige. Under tidigare perioder har jag också verkat i kommunstyrelsen och tekniska nämnden. Jag har också varit representant för Ingå i Nylands avfallsnämnd, där kämpade jag för valfriheten för en fastighetsägare. Nu företräder jag Ingå i Sydspetsens miljöhälsonämnd.
Politiken har för mig alltid varit att sköta gemensamma frågor. Över kommungränserna. Över språkgränserna. Över partigränserna. I samarbete med alla.
Kriserna på sista tiden har visat, att vår beredskap har varit beklagligt svag. Det har funnits tydliga brister i vår verksamhet och de måste förbättras.
Som jordgubbsodlare har jag lärt känna många ukrainare. Jag har ofta besökt deras hemland, första gången år 1993. Erfarenheterna av kriget har i själva verket varit mycket personliga för mig. Jag är stolt över finländarna för att det har varit helt klart för dem att bistå Ukraina och ukrainarna. För min egen del strävar jag efter att hålla människorna medvetna om ukrainarnas behov av hjälp och att själv hjälpa så mycket som möjligt. Det gemensamma hotet förenar.
Som Ingåbo har jag med egna ögon sett hur energikrisen och den gröna övergången kommer till synes i praktiken. Fortum har lagt ned ett lokalt stort kolkraftverk, Gasum har byggt en LNG -terminal i vår hamn och nu har man som senaste nytt föreslagit ett metallverk med vätgasdrift.
I egenskap av företagare och boende i ett egnahem har jag personligen sett vilka energiräkningar krisen vållat. I två länder. På grund av osäkerheten i världen har underhållet av servicesäkerheten stigit i värde. Hos vår statsledning måste man ta hänsyn till dessa saker på en ny nivå. För Finland gäller det att nu koncentrera sig på att stabilisera vår egen verksamhetsmiljö.
Nu är det dags för gärningar. Det är därför jag kandiderar. Nu är det dags att rösta på KALLE. Med lutning åt höger.
